Saker som skrämmer mig

Jag vet inte om det här är vanligt förekommande, men väldigt många av mina grannar är ganska konstiga människor. En har på sig träskor året runt, till och med nu fast det är en halvmeter snö. En annan pratar jättehögt och låter liksom arg jämt, fast jag tror inte att han är det. Men det finns en som tar priset. Hon brukar krama och prata med trädet utanför porten och ibland har jag sett henne stå och skrapa på väggen i trappen. Dessutom har jag fått veta att hon brukar sola naken på innergården på sommaren, något som jag hoppas slippa få se. Hon ser ut som ett riktigt troll också och hon skrämmer skiten ur mig om jag ska vara ärlig. Jag har alltid varit rädd för konstiga (läs:galna) människor av nån anledning. Det är ju inte så vanligt att deras galenskap drabbar andra (förutom när de hotar folk på söder med en sax och sånt) men den skrämmer mig i alla fall. Det är nog det att man inte vet hur deras huvud fungerar, men när man tänker efter så vet man ju inte det med någon egentligen så jag kanske borde vara rädd för alla människor... Ibland blir jag nästan rädd för mig själv för jag tänker så knasiga saker ibland, men jag intalar mig själv att alla gör det. Alltså det är inte så att jag går runt och undrar hur det känns att skära i folk, det är mer triviala saker som jag väljer att inte yttra här idag.

Var i Linköping i helgen å hälsade på och spenderade halva resan dit med att försöka lista ut vad det var tanten bredvid mig hade i knät. Det kunde ha varit en pläd, eller en sån där muff eller vad det heter som man har istället för vantar. Men när det började skälla och morra insåg jag ju att det var en hund, en vovve med så mycket hår i det enorma huvudet att ansiktet knappt syntes. Små, bjäbbande hundar är en till sak som skrämmer mig lite. Jag antar att det har att göra med deras storlek och ett mindervärdeskomplex, lite som göeborgare i förhållande till sockholmare, men oavsett orsaken till beteendet så gillar jag inte tanken på att nån vill bita mig. Men om jag måste välja så hellre en göteborgare än en hårig skällande mops.

Nu min bästa messenger-kompis har du fått svar på frågan du ställde häromdan. Nu ska jag ut i jobbdjungeln å sen ut i solen som äntligen ler mot mig igen. Vem vet, kanske hittar jag drömjobbet idag?