Människor är allt penibla ibland

Det är nog ingen nyhet att jag tränar mycket och jag har gjort några observationer på gymmet som jag funderat över. Varför går man och tränar med jättemycket smink och stylat hår? Jag menar, det måste ju kladda nåt oerhört när man svettas och frisyren blir ju förstörd. Men de som ser ut så är kanske såna som inte svettas (när svetten börjar lacka vilar de innan någon hinner se att de svettas) eller så betalar de 400 kr per månad för att ha någonstans att ragga på svettiga män. En annan sak är alla snubbar som älskar att berätta när man gör fel med maskinerna, men bara för tjejer - är det ett raggningsknep eller gillar de att sätta sig på brudar som de inte tror fattar hur man bygger muskler? En tredje undran är varför alla har så otroligt bråttom in på klasserna att de måste komma jättetidigt för att sedan försöka tränga sig för att komma in allra först. De kanske vill försäkra sig om att få sin vanliga plats, jag har förstått att folk kan vara så pass mycket vanemänniskor, men hör inte till den skaran. Jag föredrar att komma sist för jag hatar trängsel (cellskräck) också slipper man vänta på att passet ska börja nån gång. Men folk är så i allmänhet, det är samma sak på tunnelbanan - de har så jävla bråttom in i vagnen så man kunde tro att de var rädda för att tåget skulle åka utan dom och kryckor och rullatorer flyger. Jag har en strategi som går ut på att när tunnelbanan kommer och alla går så långt fram på perrongen som möjligt (för att slippa gå fem meter när de kommer fram dit de ska?) så går jag bakåt istället, då slipper jag lite av hetsen. Vad är det med folk, har de en dold längtan efter närhet till främlingar eller vad?

Det värsta var häromdagen när de sålde streetskor som kostat fyrahundra för femtio spänn på Stadium och min mamma gick dit för att fixa ett par åt lillebrorsan. Folk var som djur och till slut hamnade min mamma på golvet och ingen hjälpte henne upp ens för det var viktigare att få tag på skorna. Två brudar stod till och med och skrek på varandra och drog i varsin ände av en skokartong. Alltså, skäms inte folk över sig själva? Henke hade kanske till och med sagt att de mobbar sig själva när de beter sig sådär och jag hade hållt med. Det blev inga skor för min mammas del för som tur är har hon mer självrespekt än så och kanske spelade överlevnadsinstinkten roll också.