Pömsig

I fredags var jag på fest hemma hos en tjej på jobbet. Det var typ 20 pers från jobbet där och vid tiosnåret (vi började vid halv sex med mat) var det redan fylleslagsvarning. Karaoke följde på ett hak och jag kan konstatera att ingen av de närvarande kunde sjunga jättebra… Precis som det ska va! Jag behöll min värdighet och lät bli helt å hållet trots tjat. Avslutade på Garbo där folk höll igång riktigt bra. Slutsats: det är drag på hissfolket! Slutsats 2: Malin, blanda inte öl, vin och sprit – det blir inte bra för kolan dan därpå.

Jag är nog en av de mest morgontrötta personer som finns och det blir bara värre. Det bästa som finns är lördagar när man får sova tills man vaknar (oftast vid elvasnåret) och sen äta frukost i över en timme. Men det är sjukt hur trött jag e på morgnarna, får knappt upp ögonen och ju längre veckan går, desto fler ggr snoozar jag. Jag bor närmast jobbet, men kommer nästan sist. Ändå vill man inte flexa för mycket, för det är så synd om en sedan när alla gått hem och man sitter kvar på jobbet alldeles ensam. Även när jag pluggade och det var tentaperiod var jag aldrig i skolan före nio och föreläsningarna vid åtta besöktes sällan. Tips för att vakna på morgonen tas tacksamt emot! Det sjukaste av allt är att jag under två års tid började jobba klockan sex på morgonen, hur fan gick det till? Jag beundrar människor som tränar på morgonen utan att kräkas, skulle inte orka lyfta träningsväskan ens.

Dagens låt: som en boll kommer jag tillbaks till dig (E. Heimonen, el ngt liknande).