Imorgon är det första april, inte idag. Are u kidding me??

Det snöar, mycket. Bajsväder!!!

VM i dammsugning

Jag rasade ju över tv 3 och deras säsongsuppehållsfasoner häromdagen och hade väl precis kommit över det hela när nästa bakslag kommer. Vi sitter bänkade framför veckans höjdpunkt Lost med te och muffins när hallåan utannonserar att ikväll utgår Lost till förmån för det näst sista avsnittet av Medium. Snacka om total besvikelse följt av ilska. Är det för mycket begärt att be om lite konsekvens eller åtminstonde en förvarning om kommande omstruktureringar? Det fick bli en DVD istället och det blev Two for the money med Mathew McConaughey (undrar hur det stavas egentligen, kan inte ens uttala det) och min favvo Al Pacino. Den var bra såklart, Al kan aldrig göra mig besviken lysande som han är.

Igår var det tvättonsdag och jag tvättade min älskade pläd som nu luktar blöt hund. Vad ska man göra åt det tro? Lyckades även riva ner hallspegeln med tvättkorgen, men som tur var gick den inte sönder. Kanske dax att inse att en spegel borrar man upp, det räcker inte med en liten krok. Men måste ju ändå borra upp den nya hatthyllan så nu är jag på borrjakt för ni ska inte tro att det finns en i det här hemmet. Hence, jackorna befinner sig ännu på garderobsgolvet... Hoppas jag har mer tur idag. Fast S påstår att det inte handlar om tur utan att det beror på att jag är för hetsig och ska göra tio saker samtidigt, det är därför som allting går sönder runtomkring mig. Men saken är den att när man ska göra tråkiga saker är det min strategi att göra dem samtidigt och så snabbt som möjligt för då hinner man knappt märka att det är tråkigt. Ibland brukar jag låstas att det är en tävling när jag dammsuger och jag vinner alltid även om en och annan pryl åker i golvet ibland (men det beror mest på att det är så j-vla trångt här ju).

Det där ordet hence ovan betyder följaktligen för dom som undrar och det användes flitigt i vår kandidatuppsats. Andra ord som förekom frekvent var communication, consequently och information. Tänker inte gå in på tråkiga detaljer som vad den handlade om, men kan säga såhär: slutsatsen blev att det är viktigt med kommunikation och att sprida information. Vill inte påstå att vi bidrog väsentligt till kunskapen om internationalisering eller ens att vi kom med några som helst nya upptäkter... Men vi hade kul iaf, för kul enligt vissa som ansåg att vi skulle skriva mer och fika mindre och vi fick till och med resa till Isaberg, denna spännande plats.

Uppmuntra inte detta väder!

Nä, nu får dom ge sig. Det ser ut som nån målat med en tjock grå tuschpenna över hela Stockholm idag igen, totalt astråkigt. En person sa en gång att man inte borde uppmuntra vädret genom att gå ut i det när det är såhär, men min strategi var istället att trotsa det så igår tog jag och S en prommis runt sjöarna. Det hjälpte ju inte så idag tänker jag därför ignorera vädret tills det skärper till sig. Däremot har jag varit och tränat idag, och ingen såsig yoga den här gången utan ett riktigt pump-pass. Åh vad skönt det var och jag har inte känt mig så glad på veckor (bortsett från i fredags när jag var så glad att jag dansade salsa offentligt, men det var ju med hjälp av alkohol så det är fusk).

Igår var det ingen prison break. Det ska ni veta TV 3 att det här ska jag sent glömma. För det första, hur kan en säsong ta slut i mars och för det andra, inser ni att ni uppmuntrar till nedladdning? Jag gillar att ha nåt att se fram emot på måndagkvällar, men ni kan glömma att jag tänker vänta tills i höst för då har jag glömt bort allting ju. Fattar ni att jag satt å kollade på Plus igår eller? All ära åt Sverker, men det känns aningens uttjatat. Oj vad tiden går, nu ska jag gå och köpa en hatthylla så jackorna slipper ligga i en hög på köksbordet nåt mer.

Vitt vin-strategin fungerade inte

Jahapp, så var den helgen slut. Tillbaka till vardagen för de flesta, tillbaka till tråkdagen för mig. Men jag är inte bitter, inte alls. Festen i fredags blev jättelyckad, hade otroligt kul och fick träffa folk jag inte sett på fem år. Det kändes precis som i gymnasiet igen fast lite mer städat såklart; inget pajade, ingen spydde (några körde till och med) och inga oväntade hångel inträffade. Var inne å snurrade en sväng på Nalen sedan, men insåg snabbt att vi inte var rätt målgrupp om man säger så. Avslutade kvällen på la camera med dans i höga klackar (där förlorar jag i vuxenpoäng igen, har man stukat foten ska man inte ta på sig de fina skorna utan de fotriktiga). Det blev dock ett och annat glas vin och jag mådde verkligen inte nåt vidare på lördag morgon när det var dax att flytta på de sista möblerna inför golvslipningen. Det var till och med så illa att jag funderade på att gå och spy... Men jag släppte den tanken, tog ett par treo och bet ihop. Sen blev jag ju utslängd från mitt eget hem mitt i bakiseländet så jag lommade (dagens ord?!) iväg till mackedonken och sedan vidare hem till syrran. Inte fick jag sova hemma på kvällen heller utan förpassades hem till mamma. Igår var det ju bara att kånka tillbaka alla möbler igen. Det känns som en flytt, bara att man flyttat ut och in i samma lägenhet. Nu står kartongerna där dom står men jag pallar inte packa upp all skit ordentligt igen så nu ligger allting huller om buller istället och jag har snubblat minst fem gånger idag. Det får nog bli morgondagens projekt det där, det och att hitta en ny hatthylla.

Nä, nu orkar jag inte skriva nåt mer, idag är jag som en seg råtta, vill bara sitta i soffan å äta godis å kolla på TV.

Klart som korvspad

Vad härligt det är ibland i Insider när Aschberg avslöjar fulingarna. Igår handlade det om mäklarfirmorna Ruffel & Båg AB, Gniden & Sniken och Blåsdomhårt & partners (fingerade namn) i Stockholm. De var så uppenbart oetiska och inspelningarna visade tydligt när de erbjöd sig att fejkbuda för att få upp priser, hjälpte till med svarta hyreskontrakt och tipsade om hur man kunde undvika att skatta alltför mycket på reavinsten. Minerna när sådana här människor avslöjas är det bästa som finns i TV. Tyvärr tror jag ju inte att det här kommer att påverka branshen nämnvärt och eftersom jag hoppas på att "byta upp mig" inom en inte alltför avlägsen framtid så känns det lite oroande. Visste ju att det var på det här sättet, men jag trodde inte det var så utbrett som det är. Är det verkligen så himla viktigt med ett par tusenlappar extra till den redan väl tilltagna lönen? Tydligen, men det ska ni veta, ni kommer inte komma till den stora lyxvåningen när ni dör... Hursomhelst, såna här program ska vi ha mycket av i vår nya tv kanal, eller hur Henke? Vi måste bara hitta nån som e lika bra på att ställa folk mot väggen som Robban är. Vad sägs om vår gamla redovisningslärare, han kan peka med sitt finger så blir de rädda och berättar allt.

Har funderat lite på det här med ordspråk och talesätt och det finns himla många sådana som jag inte förstår. Jag säger då det säger oftast gamlingar, men vad är det de säger egentligen? Det? Vad är det? Klart som korvspad förstår jag innebörden av, men en fråga: korvspad är väl inte klart? Det är väl snarare grumligt? Lägga lök på laxen är en annan konstig, är det samma sak som grädde på moset eller? Va ligger bakom en sten i småland sa min farmor alltid när man var liten och sa va. Men vad ska det betyda, att man inte får säga va eller är det ett ställe i Småland? Den sista i raden konstiga uttryck är skepp och hoj, vilket kanske iofs inte används alltför ofta utanför sagornas värld, men jag undrar i alla fall vad det betyder, jag vet vad ett skepp är och jag vet vad en hoj är (tror iofs inte att de menar hoj i cykel/motorcykelbemärkelse) men vad betyder skepp och hoj och när används det? När man åker båt tror jag... För övrigt så tycker jag det är rätt töntigt att använda sig av såna där uttryck över huvud taget. Folk som säger "det börjar bli dax att tänka på refrängen" och sånt tar jag automatiskt för torrbollar (ett till konstigt, de dyker upp överallt!) som alltid går från festen tidigt innan den ballat ur och således innan de själva riskerar att balla ur eller gud förbjude, rubba dygnsrytmen.

Nu ere fredag och trots att det är svårt att uppnå samma känsla som en arbetande människa har på fredagar känns det ändå extra kul med helg. Nu ska jag hjälpa socionomen att laga mat till festen ikväll, sen blir det bära möbler, duscha och sen bara sätta igång att ha roligt. Återkommer med rapport om hur det gick med baksmällan, platsbristen och eventuella skandaler i äkta gymnasieanda.

Det råder brist på plats i sturegatsbacken

Jaha, nu har jag sökt en kurs iaf. S0rry min knasige vän, men jag klarar inte det här längre. Den heter Medieteknik och webdesign och nu ska jag testa ytterligare en skola, nämligen Södertörn. Kursen börjar om en vecka eller nåt, jippi - ett projekt! Den kommande helgens projekt är annars att slipa vardagsrumsgolvet. Den största utmaningen då är att hitta nånstans att ställa alla möbler, det saknas nämligen ett till rum i dockskåpet där jag bor. Planen är att ställa de grejer som inte väger alltför mycket på vinden och resten i köket (som för övrigt bara är en kokvrå...). Soffan är det största problemet då den är av bäddslaget och väger typ lika mycket som en elefant, den ska få bo i hallen på högkant är det tänkt så vi får hoppas att ingen får den i huvet eller nåt. Det är i såna här situationer som man önskar att man hade grannar som man inte var mer eller mindre rädd för. Min bulltant till granne i Jönköping skulle nog med glädje tagit emot en soffa och lite annat i ett par timmar i utbyte mot en liten pratstund, men ni har ju hört vad jag har för slags grannar och hajar säkert varför jag inte skulle be dem om något dylikt.

En till brydsamhet i detta sammanhang är att jag ska på fest på fredag, en fest som jag vägrar missa och som troligen kommer att resultera i mycket alkoholintag och en sen hemkomst. Jag är ganska duktig på att bli bakis vare sig jag druckit mycket eller inte och golvsnubben kommer vid åtta niotiden... Ni förstår kanske i vad brydsamheten ligger. Min strategi är att undvika rödvinet och ciggisarna, dricka mycket vatten och kanske ta en prommis hem på morgonkvisten. Frågan är om man ska strunta helt i att sova?

Ikväll tänker jag testa att gå på yoga. Det har gått en vecka och en dag sedan det där hemska hände som tvingat mig att avstå träning. Jag kan inte tänka mig att yoga kan vara farligt för fossingen. Hade jag varit melem i Opus dei hade jag väl aldrig mer tränat och istället ägnat mig åt att titta på Seventh heaven och Sportnytt för att tukta mig själv. Men det är jag inte, så det får bli yoga följt av en varm dusch och Lost. Jag tycker att själviskheten borde få mer utrymme i våra liv, fram för detet!

Sysslolöshet med frapperande resultat

Ja, så har det hänt då, jag har börjat snegla på kurser igen. Det var väl väntat och jag har försökt att stå emot, men vad ska man göra, jag måste ju göra något! Har oxå funderat på volontärarbete, de kanske kan behöva nån som inte är socionom. Saken är den att eftersom ingen fattar att de borde anställa mig så måste jag ta tag i det här nu innan min hjärna skrumpnar och jag blir galen av tristess. Nu kan jag ju inte ens träna, stackars mig.

Testade fritösen i helgen, det var frityrsmet i hela det minimala köket men ingen på grejerna som skulle friteras... Jaja, bättre lycka nästa gång, vinet var iaf gott! Funderade lite på att bojkotta ämnet Carola, men jag måste bara få ur mig lite av allt som jag kände i lördags kväll. Tekniska problem eller inte, vart har svenskarna sin smak??? Nu kommer vi ju komma sist igen för ni tror väl inte att resten av europa fattar att det är Carola och att hon därför måste vinna? Märkligt också att charmtrollet (till skillnad från den självgoda smurfliknande varelse som vann) Kjellman bara fick typ sex poäng tycker jag.

Nä, nu ska jag brygga kaffe, systrarna är på väg. Jo, å föresten, dagens ord är muntration.

Carola, kan du inte bli en främling?

Idag har jag nog slagit rekord i lathet. Först nu har jag lyckats duscha och borsta tänderna... Men ibland är det så himla skönt att bara ligga kvar i sängen, käka frulle, kolla på dåliga serier (tre kronor går nu igen, helt sjukt att den faktiskt kallades dramaserie och inte en komediserie för det är ju sanslöst roligt) och bara hänge sig åt lättjan. Jag kan ju skylla lite på min stukade fot för när jag inte får träna infinner sig ganska snabbt en känsla av apati hos mig, snacka om att jag drogar på Sats. Ett till skäl till att jag är seg idag är att jag var på middag igår hemma hos min namne vars specialitet är att hälla i sina gäster så mycket vin hon bara kan. Men jag klagar inte, det var både trevligt å gott och jag fick se det knasigaste partytricket hittills. Hennes hund tvättar snoppen på kommando, hysteriskt roligt enligt vissa men jag känner mig mest konfunderad. Varför lär man sin hund att göra något som jag gissar att den själv vet när det behövs göras och framförallt: Om man har förmågan att slicka sin egen snopp, gör man inte det oftare än vad som krävs då? Om människosnubbar kunde göra det skulle man nog aldrig se några...

Det står mycket om Carola i alla tidningar nu som min kompis Dane påpekat. Läste nu i skvallertidningen nummer ett att hennes stab tystar henne så att hon inte ska prata om homosexualitet och tro. Smart, men det borde hon ju fatta själv att hon ska hålla inne med sina knäppa åsikter. Jag skulle istället vilja uppmuntra henne till att prata mer om homosexualitet och annat som Gud fördömer för då kanske man till slut skulle slippa få se hennes skenheliga ansikte öveallt och framförallt slippa höra hennes tillgjorda stämma (hon sjunger bra dock, det kan jag ge henne). Fast i och för sig, med tanke på hur media fungerar skulle nog detta få motsatt effekt och hon skulle medverka i varenda diskussionsprogram som finns. Det är synd att det är så, att sådana som Åke Green och den där kvinnliga författaren från Jönköping (såklart) vad hon nu hette ska lyftas fram och gång på gång få yttra sina inskränkta och ointelligenta åsikter. De borde alla ha en stab som tystar ner dem.

Nu ska jag faktiskt ta mig i kragen å ta mig ut för solen skiner ju och i längden funkar det inte med Indolens (dagens ord). Nu tar jag helg!

Apotek och snacksaliga pensionärer

Det är sällan jag är på apoteket, det andra statliga monopolet är en trevligare upplevelse enligt mig. Nu har jag lyckats paja foten igen och självklart hade jag ingen gasbinda hemma så jag fick snällt linka iväg (nä, egentligen fick jag skjuts) för att fixa en. Det är intressant med apoteket för det finns så mycket skumma varor vars användningsområden jag inte har en aning om. Själv köper jag bara huvudvärkstabletter där och nån gång kanske det slinker ner nån liten fluortablettsburk också, så för min del får det gärna privatiseras så att jag slipper gå så långt varje gång jag stukar foten.

Det är mycket gamlingar som hänger på apoteket av naturliga skäl. Jag har lagt märke till en sak när det gäller äldre människor, de gillar att prata med andra pensionärer. En annan tror ju typ att man har med nån knasboll att göra om någon börjar prata med en på tunnelbanan eller i affären, men för gamlingar verkar det vara helt naturligt att börja prata med folk de inte känner. Iofs så pratar de typ förbi varandra ofta, de pratar om sig själva och lyssnar inte så mycket på vad den andre har att säga, men hursomhelst så är de väldigt kontaktsökande. Det här beteendet är ju ganska icke-svenskt och som vissa skulle säga kontinentalt och jag undrar vad det beror på. Var vi svenskar mindre avståndstagande när dessa pensionärer var unga eller är de så ensamma att desperationen efter mänsklig kontakt får dem att prata med vilka dårar som helst på bussen och apoteket? I vilket fall som helst kanske vi borde ta lärdom av dem och bli lite mer pratglada även utanför krogen. Men å andra sidan tycker jag faktiskt om att få sitta ifred på tunnelbanan och läsa min bok, utan att nån stör mig i mina tankar... Jag är nog en riktig svensk hur många länder jag än provar på att leva i.

Joel-kassan och arbetsförnedringen

Måste få ur mig lite ilska och frustration för att kunna fortsätta min dag utan underbyggda aggressioner. Slutade plugga den 17e januari, skrev in mig på arbetsförmedlingen den 18e och skickade in min ansökan till alfakassan samma dag. Har jag fått några pengar eller ens nån uppmuntran från någon av ovanstående? Nepp! Skickade in typ hela mitt liv till alfakassan (härefter kallat joel-kassan för er som minns joel, barnprogram på 80-talet), men fick ändå en kompletteringsbegäran såklart. Betygen var inte fullständiga fast jag skickat in alla mina kurser jag nånsin läst, de vill ha arbetsgivarintyg från ett treveckors sommarjobb - why?? också vill de ha kassakort (men varför, kan ni inte ta ett beslut först?). Nu har jag fått min examen och tänkte att jag skickar in den för där framgår ju verkligen allt. Men nä, de vill ha papper på kursernas start och slutdatum och annat skit, information som typ inte går att få och som enligt mig är fullständigt överflödig eftersom 180 avslutade poäng borde betyda att jag läst på heltid. Inte går det att prata med dom heller, de lyssnar typ inte utan sitter bara å stirrar på sina paragrafer å beslut.

Måste få ur mig lite frustration över arbetsförmedlingen oxå: jag planerar verkligen inte att vara arbetslös någon längre tid, söker minst ett jobb om dagen och går på deras pinsamma löjliga möten - allt för att få 320 kr om dan (före skatt) som jag ändå inte verkar få. Man får ingen hjälp av denna myndighet vilket är helt okej för min del då jag föredrar att sköta mitt jobbsökande själv. De ville dock att jag senast den 3 april skulle ringa dem och berätta vilka jobb jag sökt den senaste tiden så häromdagen satt jag i en härlig telefonkö i 40 minuter för att få svaret att det är bättre att jag ringer den 3 april eftersom det står så i deras papper. Jag min idiot trodde att deras uppgift var att uppmuntra mig och mina försök, inte säga till mig att det nog blir svårt för mig att få jobb eftersom det finns så många arbetslösa ekonomer och att jag kanske borde plugga lite mer. Sammanfattningsvis: JÄVLA MUPPAR!!!

Det är inte min grej att rasa på det här sättet, men jag är ovan vid sån här behandling och vid myndigheter över huvud taget (förutom CSN men de har alltid varit snälla mot mig). Det är synd om mig som inte har ett jobb och jag skulle känna mig mycket mer positiv om jag slapp ha med de här att göra. Så, nu har jag fått ur mig min ilska och kan övergå till mer "produktiva" tankar. Hoppade över tvättiden idag, fast jag inte har nåt bättre för mig. Om jag ska vara ärlig så var det för att jag inte orkade gå och köpa tvättmedel innan tvättiden tio imorse, ibland är jag pinsamt lat. Jag tycker iofs inte att man ska tvätta eller städa om man inte har lust, det är bättre att göra sånt när man känner sig full av energi (problemet är att jag aldrig är full av energi tio på morgonen) och gärna när man har sällskap av nån. Fast å andra sidan kommer det som vanligt att bli ett jävla berg av tvätt nu och den nya tvättiden kommer inte att räcka för att tvätta allt... Dagens projekt är istället att dricka några koppar kaffe till, kopiera papper att skicka till joel-kassan, laga en spännande korvgryta, träna dubbla pass, tvätta håret, ringa J, å kanske dammsuga lite. När jag slitit mig från Internet vill säga...

Saker som skrämmer mig

Jag vet inte om det här är vanligt förekommande, men väldigt många av mina grannar är ganska konstiga människor. En har på sig träskor året runt, till och med nu fast det är en halvmeter snö. En annan pratar jättehögt och låter liksom arg jämt, fast jag tror inte att han är det. Men det finns en som tar priset. Hon brukar krama och prata med trädet utanför porten och ibland har jag sett henne stå och skrapa på väggen i trappen. Dessutom har jag fått veta att hon brukar sola naken på innergården på sommaren, något som jag hoppas slippa få se. Hon ser ut som ett riktigt troll också och hon skrämmer skiten ur mig om jag ska vara ärlig. Jag har alltid varit rädd för konstiga (läs:galna) människor av nån anledning. Det är ju inte så vanligt att deras galenskap drabbar andra (förutom när de hotar folk på söder med en sax och sånt) men den skrämmer mig i alla fall. Det är nog det att man inte vet hur deras huvud fungerar, men när man tänker efter så vet man ju inte det med någon egentligen så jag kanske borde vara rädd för alla människor... Ibland blir jag nästan rädd för mig själv för jag tänker så knasiga saker ibland, men jag intalar mig själv att alla gör det. Alltså det är inte så att jag går runt och undrar hur det känns att skära i folk, det är mer triviala saker som jag väljer att inte yttra här idag.

Var i Linköping i helgen å hälsade på och spenderade halva resan dit med att försöka lista ut vad det var tanten bredvid mig hade i knät. Det kunde ha varit en pläd, eller en sån där muff eller vad det heter som man har istället för vantar. Men när det började skälla och morra insåg jag ju att det var en hund, en vovve med så mycket hår i det enorma huvudet att ansiktet knappt syntes. Små, bjäbbande hundar är en till sak som skrämmer mig lite. Jag antar att det har att göra med deras storlek och ett mindervärdeskomplex, lite som göeborgare i förhållande till sockholmare, men oavsett orsaken till beteendet så gillar jag inte tanken på att nån vill bita mig. Men om jag måste välja så hellre en göteborgare än en hårig skällande mops.

Nu min bästa messenger-kompis har du fått svar på frågan du ställde häromdan. Nu ska jag ut i jobbdjungeln å sen ut i solen som äntligen ler mot mig igen. Vem vet, kanske hittar jag drömjobbet idag?

En ny fas i livet

Okej, I surrender to the boredom. Trodde aldrig jag skulle hamna i skaran bloggare. Trots att jag uppskattar att läsa somligas, har jag aldrig riktigt hajat grejen med att blogga. Vad är det som får folk som aldrig skrivit dagbok att plötsligt känna ett behov av att offentliggöra sina liv och tankar? Inte en aning, men i mitt fall är det av leda. Jag har alltid haft fullt upp med studier, jobb eller annat åsså plötsligt står man här, 25 år, civilekonom och...arbetslös. Vad ska man göra med all denna tid??? Ingen normal människa kan jaga jobb hela dagarna och hur kul är det att städa? Man kan träna, man kan träffa studerande kompisar på en fika och man kan umgås med mammalediga systrar. Men det räcker liksom inte, inte för mig. Jag har till skillnad från majoriteten i Sverige och världen alldeles för mycket tid och slut på idéer om vad jag ska fördriva den med. Så nu börjar jag blogga gott folk! Har svårt att tro på det själv, men så är det - it´s all coming out now...