Ekorrhatt

För ett tag sedan var jag i en park tillsammans med några av mina otaliga syskonbarn. Det var ett jävla liv i ett träd där två ekorrar länsade ett fågelbo och den stackars fågelmamman (eller pappan) försökte skrämma iväg dem. När jag ska korsa vägen under trädet (som är högt) för att kunna se bättre ramlar plötsligt den ena ekorren ner mitt framför mina fötter. Den var utan att överdriva (lovar) en cm från min näsa och jag skrek som en tok. Det lät verkligen splash, men jag tror att ekorren klarade sig för den sprang uppför stammen igen när den kommit på fötter (det verkar som de inte har samma egenskap som katter att landa på fötterna). Måste kännas som ett stort misslyckande som ekorre att misslyckas med att hoppa mellan två träd som nästan sitter ihop. Hoppas att han lärde sig en läxa och slutar upp med dumheterna att äta upp fågelägg och blir vegetarian istället, precis som Piff och Puff. Hade jag fått den i huvudet hade jag definitivt utvecklat en fobi mot både träd och gnagare.

I veckan som gick har jag planterat solrosor, skaffat mig ett jättestort lån och grillat korv och hamburgare. Jag har även varit på Fredrik Lindströms ”Svenskar är också människor” – roligt men förutsägbart med betraktelser kring oss töntiga, asociala, sifferbesatta lattedrickare. Jag erkänner att jag också helst slänger soporna när grannen hunnit in i sin lägenhet istället för att (hemska tanke) behöva heja. Visste ni föresten att Sverige är nästan det enda landet som använder sig av kvadratmeteruppmätning av lägenheter (vår är 61) och att på Kungsholmen är 80 % ensamhushåll?

På lördag går flyttlasset till SOFO (det ordet är tydligen patentskyddat, löjligt nog). Klarade av 3 månader på vischan galant, men upprepar det helst inte. Förresten är det farligt på landet, dubbelmord i helgen och pyromaner som härjar och grejer. Bäst man håller sig bland betong och avgaser.

Kan någon berätta varför ingen vill anställa mig när jag är bäst? Jag misstänker att jag behöver utveckla mina verbala färdigheter för att nån jävla gång komma förbi intervjuhindret. Bajs. Det är min enda kommentar.