Har Internet igen. Det tog bara BBB tre veckor att skicka boxen och oss en hel dag att installera den... Snacka om att man är beroende av det. Hur ska man kolla när bussen går, betala räkningar, kolla hur man gör morotskaka, se vad det blir för väder i helgen, läsa tidningen, kolla upp telefonnummer, maila klagobrev till sängfarbrorn eller blogga? Men nu är det fixat och jag kan leva normalt igen. Fast det känns som att det är onormalt mycket sladdar, överallt slingrar de omrkring som spinkiga ormar. Det sjukaste är att vi har ett trådlöst modem. Vilket jävla skämt! Det är en lika stor illusion som det papperslösa samhället. Och vem är muppen som kom på attsätta bredbandsuttaget ovanför ytterdörren?!
Jag håller på att bli en arg tant som ni märker ovan. Det värsta är den plötsliga och oroväckande starka ilska jag känner dagligen i kollektivtrafiken. Människohat är inte en överdrift. När folk tränger sig före för att gå på bussen/tunnelbanan så att man nästan inte får plats själv fast man var där långt före dem gör mig fruktansvärt arg. Men det värsta är nog när folk knuffar sig förbi en för att sedan övergå till en snigelfart som stoppar upp mig i min alltid snabba framfart genom den (även den) hatade gången mellan pendeln och tuben på centralen. Att sånt här kan göra mig så förbannad att jag bokstavligen ser rött (eller snarare svart) stör mig. Varför bry sig? Det går fler bussar. Låt dem bete sig som idioter och höj dig över dem. Du fördjupar bara bekymmersrynkan och får en fulkärringsnörpmun. Sådär tänker jag, men nästa gång det händer får jag lustatt mörda någon. Måste nog gå i terapi. Eller köpa en bil. Fast då blir man väl bara arg på alla andra bilister som är dumma i huvudet. För människor iallmänhet är ju det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar