Tunnelbanemys

Jag har slutat åka till jobbet via centralen. Det är för jobbigt med trängseln på gröna linjen både på morgonen och på eftermiddagen. Det tar 10 minuter extra per resa men det är det värt för att slippa lukta i folks armhålor och mumsa på deras äckliga hår. Det är helt sjukt hur nära man kommer människor på dessa resor. Den personliga sfären existerar inte här och det är ingen idé att ens försöka upprätthålla den då man måste använda folk som stöd när man vinglar fram och tillbaka i brist på något att hålla sig i. Älskar närhet, men inte ofrivillig sådan och mitt superluktsinne klarar inte av sånt där. Jag slipper också deppgången mellan pendeln och tunnelbanan och den sinnessjuka stresskänsla som råder där. Att jag inte har kommit på det här tidigare! Det är SLs fel, när man ber om en resebeskrivning på nätet så föreslår de alltid den snabbaste resan. De tar inte hänsyn till trivselfaktorer som folks kroppslukter och buffliga beteende. Alltså inte trivselfaktorer utan dess motsats (vad heter det då?). Fast i Tokyo är det värre. Rulltrappan på bilden kollapsade kort efteråt.

Sourcream är min favoritsmak på chirre. Nu har OLW en ny (?) grej därS C-chipsen är gjorda med solrosolja. De smakar bajs. Den testsmakaren skolkade. Ostbollar med nachosmak var en bättre kombo. Annars är ju Lays chips goda. De brukar jag bara äta när jag är utomlands -vinägerchips. Men godast är ändå Doritos. En gång åt jag upp en hel påse på förbluffande kort tid (visst var du chockad Skattis?).