Idag ska vi prata om hästar, men inte vilka hästar som helst utan flodhästar. I love it! Idag är det tema dialekt.
Folk med lite bonnig dialekt som tex värmländska kan aldrig låta fina (alltså jag menar snobbiga nu) hur mycket de än försöker, har ni tänkt på det?
Samtidigt låter många Göteborgare och liknande lite fina i kanten vare sig de vill eller inte, det beror på iiiina tror jag.
Stockholmska å andra sidan låter ofta ganska ovårdat tycker jag – slarvigt och slangigt liksom. Det är så bråttom att det liksom inte hinns med att lägga ned ngn energi på kvaliteten (ni ser, jag orkar ju i nte ens skriva någon).
Gotländska är bästa dialekten tycker jag. Men vilken är den värsta?
Nä, jag tycker ingen är värst, det är bara mer eller mindre roligt. Fast Finlandssvenska är definitivt överskattat. Är det ens en dialekt?
Tänk om man skulle skapa sin egen dialekt. Då skulle jag ha en som var en blandning av alla, det vore coolt. Jag skulle även blanda in rinkebysvenska tror jag. Då skulle alla tro att jag var knäpp.
Det här med rikssvenska är knasigt dock. Vem har bestämt att något ska vara en "riksdialekt" och på vilka grunder valde man ut den? Finns den ens? Typsikt Sverige att ha en standard till och med för detta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Tror JKPG-dialeken är charmigast. Värmlänskan är värst se på Per i "Färjan" det är ren självförnedring
Eeh, okej... Vi säger så. Hellre värmländska än en bartender som mobbar sig själv konstant.
Skicka en kommentar