Snart hemlös

Min ursäkt denna gång till det långa uppehållet är att jag är lite rädd för att det ska utvecklas till någon slags bostadsletarblogg. Jag är nämligen helt besatt av ämnet för tillfället. Dels för att vi måste flytta om 17 dagar och alltså behöver någonstans att bo och dels för att jag upptäckt en sjuk marknad som fascinerar mig. Alltså, Hemnet & co. upptar nästan all min tid och resterande går åt till att gå på visningar, prata med mäklare och försöka leka marknadsanalytiker ;-) Sedan måste man ju faktiskt träna, äta och nån gång ibland träffa folk också. Dessvärre måste man även jobba på ett bajsjobb :-( Men spännande är det (för mig) och skildrat kommer det att bli framöver. Det är ju så att det som finns i huvudet vill ut och det som finns där just nu kretsar kring detta.

Söndagar brukar verkligen vara vilodag för mig. Om jag inte lyckas pallra mig iväg till yogan kl 11 äter jag frukost i sängen fram till typ tolv och sedan går resten av dagen i soft tempo. Numera, varje söndag, superstress mellan alla visningar. Jag har tvångstankar när det gäller att missa något så jag måste kolla på alla som finns. Alltså inte alla som finns, men alla som kanske eventuellt kan vara nåt att ha också de som har "potential", dvs. skabblägenheter men som är i sekelskifteshus och sånt.

I söndags blev det fem stycken (var tvungna att skippa två eftersom vi inte kan flyga och det är så himla mkt vatten överallt och det är ju rätt kallt och strömt på sina ställen). Amanda Jensen från Idol var på en av dem på Söder. Men inte bara hon utan alla par som finns i hela Stockholm var där kändes det som. Nej, Amanda var inte där med nån pojkvän såvitt jag vet, så slipper jag ansvara för ryktesspridning på nätet. Sånt får AB stå för. Svårt att se hur lägenheterna ser ut för alla människor som är i vägen. Det värsta är när det kommer nåt medelålders par för de vet man att de har cash. Eller när någon kostymnisse är och kollar med sin bortskämda dotter som rynkar på
näsan åt flagor och fula tapeter. Man vet att pappsen betalar glatt tre mille för att snorungen ska få bo i Vasastan eller på Östermalm. Jag är inte bitter by the way..

Tre stycken kommer under dagen att ha passerat tre miljoner och en fjärde är inte långt ifrån trots att den bara är 53 kvm och med en rätt så saftig avgift. Den sista var för liten och konstig så den vill vi inte ha. Helt plötsligt är alla miljonärer. Eller är det så att de tar sig vatten över huvudet för att "vinna" till varje pris? Tävlingsinstinkten väcks ju onekligen varje gång och budgivare 3 kan plötsligt bli ens största fiende.
Näpp, nu måste jag till jobbet...